Igår hatade jag världen. Mest SL, men hela världen lite också. Det var fredag, jag var helt slut efter en hård jobbvecka, märker på bussen till tåget att jag är väldigt kissnödig. Och har världens jävla äckel-mensvärk. Fick vänta EN TIMME i Sollentuna på the fucking tåg, när jag äntligen fått en sittplats åker tåget bara till Huddinge, där får vi veta att det tåget bara kommer gå till Tumba, sen vända. Så jag går av, ställer mig ute i kylan o väntar på nästa tåg, som ska gå till Södertälje C. Tåget kommer, jag får ingen sittplats, orkar inte bry mig så mkt. Är fortfarande kissnödig som ett jävla as. har fortfarande mensvärk. Tåget kommer till Tullinge, står still i typ en kvart för tåget framför är retarded. Det tar oss typ 30 min att ta oss 3 stationer. I högtalarna säger de att tåget kommer vända i Södertälje hamn. Jag ringer pappa, han får hämta mig i Östertälje. Jag väntar. Jag väntar i Östertälje i kanske 20 min, sen kommer pappa, Niklas är med, vi släpper av honom och jag lånar toan där. Finally. Efter 3,5 timmar på tåg är jag ganska jätteextremtmegakissnödig. Och mensvärken hjälper inte.
Och förresten, nämnde jag att jag har blivit jätteförkyld?
BIGWUSIDBFNCV RDFJIGBV HFULDJBGVJKSZDBCFKJESDBKVJHBDXKCJBSKDJXKFBVXJBFCNKSXJHCBKC
Nu borde jag sluta skriva, gå till mitt rum och packa. Nästa helg ska vi ta upp alla mina saker till mamma.
Jag vill inte packa. Jag vill inte att pappa ska flytta. Vill inte vill inte vill inte...:( Fan. Jag vet att han kommer må så jävla bra där uppe, med Birgitta, i naturen, bland fjällen. Men jag då? Hur ofta kommer jag träffa honom? På somrarna, på födelsedagar, vissa jular? Nån helg här och där?
Usch...
Jag håller masken för hans skull. Jag stöttar, hejar på. Men jag då? Vem stöttar mig? Vem hejar på mig? Det är inte bara i pappas liv som det blir förändringar.
Blä...
Jag måste packa nu...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar