I was born too late, to a world that doesn't care

Jag blir bara arg

P säger (21:11):
uppståndelse för gruppen jag gick med i
| Niyah säger (21:12):
jaa
vafan?!
P säger (21:12):
men läs grupp beskrivningen
| Niyah säger (21:12):
men nej! namnet äsger ju allt?
sd in i riksdagen, yeah right
my ass att dom ska
P säger (21:12):
samtidigt..det behövs
| Niyah säger (21:12):
nej
| Niyah säger (21:13):
absolut inte
P säger (21:13):
jo. tycker du invandringen i sverige fungerar bra?
| Niyah säger (21:13):
jag lider inte av den
P säger (21:14):
nej men du bor där dom inte bor
| Niyah säger (21:14):
hahaha
det gör ja ju
södertälje
sveriges mest invandrartäta stad
som om du bor där dom bor?
kungsholmen?
P säger (21:14):
dom vålldtar, dom förstör och dom snor. och det står för 60% av alla brott som begås i stockholmslän
P säger (21:14):
dom e som djur
| Niyah säger (21:14):
so? svenskar gör också en massa sånt skit!
människor är som djur
alla människor
P säger (21:14):
ja mne inte i samma utsträckning
| Niyah säger (21:15):
nej men vad kan det bero på då?
att dom inte blir accepterade i samhället
P säger (21:15):
för att dom förstör
| Niyah säger (21:15):
för folk är främlingsfientliga
o är rädda för nytt
o sånt som är snnorlunda
bullshit
jag blir bara arg
P säger (21:15):
lool ska jag bara, intressant idé med att råna tanter, det ska jag anamma
nej såklart jag sätter mig på tvären mot dem
| Niyah säger (21:16):
men va? vafan snackar du om?
P säger (21:16):
och sveriges "lösning" på invandringen e ju löjlig
| Niyah säger (21:16):
jag är också emot alla typer av brott, det är itne det
P säger (21:16):
dumpar dom i betong klumpar. skulle okcså döda folk då om mitt liv var som deras. så därför, lite SD som stänger gränserna tills vi kan fixa dom riktigt boende. vi kan ju ta hand om oss själva innan vi släpper in invandrare
| Niyah säger (21:16):
men man ska inte skilja på människor för at dom har olika kulturer, människor som människor!
P säger (21:17):
vissa kulturer är sämre...
| Niyah säger (21:17):
ja men det är klart, det är sjukt dåligt att dom inte blir bättre integrerade
det håller jag med om
men så förstår man ju också, dom vill ju bo med folk dom känner sig trygga runt
det är ju självklart
men ja...det är ju inte speciellt bra för integrationen
inga kulturer är sämre
| Niyah säger (21:18):
det handlar bara om trångsynthet o att inte VILJA förstå
P säger (21:18):
du är tjej fu förstår inte. du ljuger för dig själv
seriöst
| Niyah säger (21:18):
hahaha
P säger (21:18):
du*
alla tjejer är likadana
| Niyah säger (21:18):
mm visst
P säger (21:18):
rädda för era egna åsikter
präglade av moral och etik
| Niyah säger (21:18):
mm visst
P säger (21:18):
som förblindar er
| Niyah säger (21:18):
vafan snackar du om?!
asså seriöst
P säger (21:19):
Kriget kommer snart
| Niyah säger (21:19):
ge dig
jag tycker det du säger låter helt åt helvete, jag har min åsikt
P säger (21:19):
vik hädan!
| Niyah säger (21:19):
haha
wtf!?
P säger (21:19):
the power of jesus compells you!
| Niyah säger (21:19):
det märks ju att du inte har några riktiga argument längre när du börjar skämta bort hela diskussionen
| Niyah säger (21:20):
i rest my case
P säger (21:20):
man kan inte diskutera sånthär med tjejer. för ni är bara en spegel bild av samhällets regler,moral och etik. man får inget eget av er
| Niyah säger (21:20):
mm bra, tack för den
| Niyah säger (21:21):
så du menar att tjejer är mindre intelligenta?
att vi inte riktigt har egan åsikter
bra där pk
bra
P säger (21:21):
men det e sant . nej jag menar att ni itne vågar stå på er. utaman gränserna
| Niyah säger (21:21):
du..jag känner tjejer som har 1000 gånger mer bals än du
P säger (21:21):
se vart ni igentligen står. inte vart ni borde stå
| Niyah säger (21:21):
balls*
jag vet vart jag står
frågan är om du vet det
P säger (21:21):
ja vet precis var jag står
| Niyah säger (21:21):
jag också
| Niyah säger (21:22):
bra då
P säger (21:22):
men du e blind
| Niyah säger (21:22):
om du säger det så
P säger (21:22):
du gör mig upprörd
| Niyah säger (21:22):
DU gör MIG upprörd
P säger (21:22):
nej tvärtom
| Niyah säger (21:22):
asså du har en sån skev verklighetsuppfattning!
P säger (21:22):
nej du har
| Niyah säger (21:22):
det är såå mkt som jag inte fattar hur du tänkter kring
P säger (21:22):
som vad
| Niyah säger (21:22):
helt fucked up, enligt mig
P säger (21:22):
jag vågar tänka fritt
| Niyah säger (21:23):
t ex det här med att man måste "bli nån"
P säger (21:23):
ja det e klart
| Niyah säger (21:23):
haha, vilket skämt, våga tänka fritt, men att man ska fälja strömmen o sitta med kontorsjobb o inte våga göra något oväntat eller whatever, det är att tänka fritt?
logiskt där pk
P säger (21:24):
det om något är unikt, hur många vågar erkänna att det är deras dröm?
P säger (21:25):
mitt jobb definierar inte vem jag är och hur roligt liv jag har heller
| Niyah säger (21:25):
jag tror inte det är din dröm, du är bara rädd för vad folk ska tycka om dig
P säger (21:25):
du tänker inom så små ramar
| Niyah säger (21:25):
haha vem tänker inom små ramar här egentligen?!
P säger (21:25):
du ser inte helheten
| Niyah säger (21:25):
oj oj oj... det är mkt du inte förstår
P säger (21:25):
du blundar verkligheten
| Niyah säger (21:26):
jag orkar inte ens diskutera det här med dig
P säger (21:26):
du är rädd
| Niyah säger (21:26):
jag är trött på folk som du
P säger (21:26):
:O
| Niyah säger (21:26):
trångsynta och alltid oroliga för vad folk ska tro om dom
allt hänger på folks omdömen om dig
| Niyah säger (21:27):
jag pallar inte sånt
P säger (21:27):
allt handlar om vad folk tycker, utan vänner och andra människor är man ingen. man döms utifrån sina vänner. det e dom som gör dig
| Niyah säger (21:27):
åh herre gud nej
absolut inte
P säger (21:27):
hur förstår du inte
| Niyah säger (21:27):
det som gör dig är hur du själv känner dig, vad du själv tycker o tänker
HUR FÅRSTÅR DU INTE???
| Niyah säger (21:28):
AAAHHHHHH JAG BLIR GALEN
P säger (21:28):
man är ingen utan andra
| Niyah säger (21:28):
usch..nej jag pallar inte...jag blir bara arg
P säger (21:28):
du klarar itne sanningen
| Niyah säger (21:28):
men asså
ge dig nu
P säger (21:29):
du ger dig
| Niyah säger (21:29):
du måste bli lite äldre o se lite mer av världen helt enkelt
sluta leva i din bubbla

Staring through a window

Jag tycker inte om hösten. Jag tycker inte om vintern. Jag tycker om vår och sommar. Om allt känns skit så kan man då i alla fall titta ut o se lite solsken och maskrosor, men inte nu, nej, nu tittar man ut, och blir om möjligt ännu mer nere. Usch.

Girls, put your records on, tell me your favorite song, just go ahead let your hair down

Jag ska börja sticka! Sticka is gonna be my thing! Jag har nyligen upptäckt att det är väldigt roligt och mysigt (igår, för att vara exakt) och jag trivs med stickorna i händerna! Varför har jag inte lärt mig tidigare?! Oh well, jag och Elin, som det för övrigt var hur kul som helst att träffa efter alldeles för lång tid, har bestämd oss för att börja med någon slags sy/stick-junta, vi ska ses med jämna mellanrum och sticka o snacka skit, kanske på Nova? Billigt té, billiga chokladbollar, billiga smoothies, mysig musik, gratis garn (eller kanske inte, höhö) och sällskapet kan man ju inte klaga på! Man har alltid så mycket att prata om med gamla barndomsvänner! På Nova kan man ju också ha turen att träffa på någon annan bekant, och det är ju alltid kul! Eller varför inte bli uppraggad av LT och få vara med i tidningen? :D Det hände mig och Elin igår, och vi var med i dagens LT i en lite spalt där dom frågade människor på stan (=oss) om vad man tyckte om att biografen hotades att läggas ner. Det tyckte vi inte om, jag och Elin, nej nej!

Nu ska jag fortsätta sticka på min blivande present till en speciell person, ska inte säga vem eller vad det är. Risken finns ju att denna person (eller någon i dennes närhet) läser min fina blogg och vips så blir överraskningen mindre som en överraskning. Inte bra.

Babaaiii

Sweet miss blue, how do you do?

Jag har just bokat in lunch med Elin Jonsson imorrn. Lunch, känns vuxet! Alltså, inte själva lunchen, men att ses ute och äta lunch med en gammal vän. Vuxet! Höhö. Jag har inte träffat Elin sen i våras tror jag, så det är verkligen på tiden! Hon är nog min äldsta vän, om man räknar bort mina kära kusiner. Jag räknade ut att vi har känt varandra i ungefär 11 år, det är ganska länge! Väldigt länge! Vi träffas alldeles för sällan dock.

Imorgon ska jag på "audtition" för ett jobb på SJ, som jag i princip bara har nytta av om jag INTE kommer in på någon skola. Vilket jag hoppas att jag gör...

I'll swim the ocean for you

Okej, hm, hur ska man då börja med ett sånt här inlägg? Jag kan bara varna er om att det kommer förekomma en hel jävla hög med gayness och snuttimuttigull och annat skit. Men det är just sånt jag känner för att skriva just nu. Så det så. Varför inte sprida lite kärlek liksom?

Så många människor som har påverkat mig. Så många människor som har kommit och gått i mitt liv. Men några få speciella som jag tror jag kommer hålla kontakten med länge. Väldigt länge. Nu säger jag inte att jag kommer bli bra på att hålla kontakten, det vore för mkt att lova bara sådär. Jag vet ju hur jag är. Heh.

Åter till ämnet: Det finns de där få väldigt speciella människorna, som man tycker om sådär lite extra. Vissa träffar man lite oftare, andra väldigt sällan, men de har liksom en speciell plats i hjärtat. Jag tänkte nu, med hjälp av denna väldigt cheesy (och kanske lite onödigt långa?) inledning, nämna er, ni som är lite extra bra, ni som får mig att le några sekunder extra.

Fatima.
Ja, hur beskriver man en person som har varit med en under hela ens liv, genom vått och torrt, medvind och motvind, villigt och motvilligt? Det finns nog inga ord. Faktiskt. Jag ska nog inte försöka packa ihop känslorna till ord i just det här fallet. Det blir bara rörigt och konstigt. Jag älskar henne helt enkelt. Ganska jävla mycket.

Paoi.
Av någon anledning känns det som om vi är perfekta för varandra. Vi har samma sjuka humor, vi gillar INTE samma sorts killar, vilket är tur. Med risk att låta lite självgod; det känns på något sätt som att jag har spelat en stor roll i ditt liv. Du har sagt det själv, och jag tror faktiskt att det är så. Jag minns alla gånger du ringt och allt har varit förjävligt. Jag minns också alla gånger du har ringt och allt har varit underbart. Det är ganska lika där, mycket dåligt har vi gått igenom, men minst lika mycket, om inte mer, bra. Vi har något speciellt. Älskar henne? Ja, det gör jag nog, som fan.

Jossan.
Herregud. Du är så jävla jobbig, men så jävla underbar. Ibland hatar jag dig, men jag älskar dig oftare, som tur är. Vi är fulast i världen och klottrar på väggar i skolan, vi skrattar, vi gråter, vi går promenader, vi färgar hår, vi bakar äppelpaj, vi gungar på för små gungor, vi töntar oss, vi jävlas med varandra, vi gör misslyckade fotoprojekt, vi dricker pucko, vi åker buss, vi tål inte varandra, vi älskar varandra.

Lise.
Liseliselise, jag älskar din ärlighet och din passion. Och jag måste medge att du är ganska smart. Eller, du har alltid en åsikt om allt i alla fall. Det beundrar jag hos dig, att du har saker att säga, du vet vad du tycker. Jag önskar att jag var som du när det gäller sånt. Jag är alldeles för mesig för dig, egentligen :P. Men du är en riktig solstråle, du lyser upp, du piggar upp, du rycker upp, du uppar helt enkelt! Om man är ledsen när man träffar dig är man inte ledsen när man går hem, det går bara inte. Du är förjävla bra.

Wern.
Du pratar vett med mig, du får mina till synes stora olösliga problem att verka små och överkomliga. Jag blir glad av dig. Då får mig att tänka ”det kunde ju faktiskt ha varit värre” och tänka lite mer positivt. Du får fart på mig, får mig att vilja mer, får mig att tänka om. Sen gör det ju inget att du är jävligt rolig också, och du gillar vänner, serien alltså. Det funkar liksom, ganska bra. Och jag gillar ditt hår.

Moa.
Antagligen en av de snällaste och mest omtänksamma personer jag någonsin har träffat. Jag är så glad att jag träffade dig, att vi fick chansen att lära känna varandra, för tänk vad mycket tråkigare mitt liv skulle vara om jag inte hade en vän i södra Sverige som alltid har sin dörr öppen? För det känns verkligen så, att jag alltid är välkommen. Det är en härlig känsla. Man känner aldrig att man är till besvär när man är med dig, även om du har miljoner saker att göra. Du får allt att funka på ett eller annat sätt. Du är stark och underbar. Du är en sån person som jag ser upp till. Sjukt mycket kärlek till dig.

Swan.
Snäll kan vara ett sånt mesigt ord ibland, men det är verkligen det ordet som beskriver dig bäst. Du bryr dig. Man känner det, även fast det oftast är flera mil mellan oss. Jag minns ett specifikt samtal, på msn, när du verkligen ville försäkra dig om att jag mådde bra, att jag inte hade något på hjärtat som ville ut, att du kunde stanna och prata om det om så var fallet. Du brydde dig, helt enkelt. Jag blev rörd. Du är helt sjukt jävla underbar och hoppas att du inte glömmer mig när du skuttar omkring i Kina. För du har gjort ett för djupt avtryck på mig för att jag ska kunna glömma dig.

Dana.
You crazy motherfucker. Du är sådär härligt vimsig och all over the place. Ser du? Jag måste använda engelska uttryck för att beskriva hur du är! Det är inte ofta man får en syl i värdet när man är med dig, men du har så mycket vettigt att säga att det faktiskt inte gör något. Du hjälper och tröstar, muntrar upp och peppar. Du har de rätta orden när man själv inte har dem. Dessutom är du snygg, det bara lyser snygghet och självförtroende om dig. Du är dig själv och det är snyggt! Det är ack så synd att vi inte ses oftare än vi gör, för du är sjukt jävla härlig.

My.
Mitt senaste tillskott i denna lista faktiskt. Jag har på senaste tiden upptäckt dig, den du är. Och jag gillar det. Jag gillar det skarpt! Du orkar lyssna och orkar komma med råd. Du är sjuk i huvudet och har konstig humor. Men det har ju jag också, så det funkar ju, right? Med dig kan man spendera en hel dag i en soffa, med absolut ingenting att kolla på på tv, utan att det blir tråkigt. Även fast man har tråkigt så blir det inte tråkigt. Svårt att förklara. Jag hoppas att den här vänskapen växer och kan blomma ut i nåt riktigt fint. För jag känner att det finns potential. Vi funkar ihop.Vi är inga jävla praktikanter!


Väldigt mycket kärlek på denna blogg nu. Kanske borde ha delat upp det i mindre portioner, men what the fuck, om man har en massa kärlek inom sig ska man väl få utlopp för det, right?

Nu är klockan alldeles för mycket, för det här tog alldeles för lång tid att skriva och jag får nu på tok för lite sömn.

God natt folks

I'm already looking back. I'm already looking around.

Mycket har hänt sedan jag sist skrev.

.Jag var i Eksjö, som var typ hur underbart som helst!
.Jag har börjar universitetet!
.Jag har kommit igång med träningen igen.
.Bokat resa till Paris med bästa bästa kusin Fatima. 20 november åker vi!
Bland...annat...

Mitt liv går på autopilot just nu. Typ. Det har varit så sedan slutet på gymnasiet. Känns det som. Jag är ganska likgiltig. Till allt. Jag har ingen energi att göra det där lilla extra. Det känns helt enkelt inte värt det. Varför vet jag inte, jag borde göra det där lilla extra. Men nej. Det är i alla fall bra att jag har kommit igång med träningen igen. För jag tänker fan inte sitta o va likgiltig OCH fet. Någon måtta får det vara.

Det känns som om alla mina vänner försvinner. Jag har liksom ingen riktigt nära vän längre, som jag kan ringa bara sådär random och gå promenad med. Jo, kanske My. Men vi har inte varit nära vänner så länge, så det känns inte riktigt likadant. No offense till My, hon är underbar, men ibland känner man sig lite ensam. Jag vet att det delvis är mitt eget fel. Jag hör aldrig av mig till folk. Jag tar dom inte för givet, men jag är så jävla dålig på att hålla kontakten. Som sagt, jag är likgiltig och orkar inte göra det där lilla extra. Men så känns det också som att de jag kommer bäst överens med bor långt bort. Sucks. Göteborg och Eksjö, kom närmare!

Usch, nu känns det som jag dissar allt och alla som bor i närheten, men så är det inte. Men det känns som att alla jag har umgåtts med här hemma har jag träffat och blivit vän med för att jag har varit tvungen, mer eller mindre. Man blir ju liksom ihopklumpad med folk av "ens egen sort" i grundskolan och gymnasiet. Jag har egentligen väldigt lite gemensamt med folk här. Vi är väldigt olika. Sånt märker man efter flera års vänskap. När man inte längre går i samma klass eller skola eller ens umgås i samma umgängeskretser längre, då märker man att man egentligen är ganska olika. Anledningen till att man umgicks i första taget var för att man inte hade något annat val, inte för att man hade liknande intressen eller musiksmak eller åsikter. Eller hur?

Sen finns det ju dom lyckliga få som faktiskt har hittat en riktigt bra vän (eller flera) i grundksolan, då har man haft tur att bli ihopklumpad med rätt personer. Lucky them.

Nu menar jag inte att jag inte tycker om mina vänner hemifrån. Det gör jag, väldigt mycket. Just för att jag har känt dem så länge, och dom känner mig.



Oh well, nu har jag babblat på allt för länge om allt. Kände bara för att skriva av mig lite.



Nu har jag halsbränna. Igen. Eller fortfarande?



Over and out.

And I believe, this may call for a proper introduction

PEPP!!! Torsdagtorsdagtorsdag! EksjöEksjöEksjö! <3<3<3

Bäst kommer det bli :D

Both hands tied behind my back with nothing

Jag måste samla ihop mig själv. I'm all over the place just nu, inte bra, inte bra alls. Jag har inte koll på något alls, ingen tidsuppfattning, ingenting. Hur blev jag sån här? Det är inte bra helt enkelt.

If we can't surrender, then we are gonna loose what we had.

You know I never wanna hurt you

Looking back over my shoulder

Låter kanske en aning gay men när jag såg detta var det som om det till slut gick upp för mig att jag faktiskt inte kommer tillbaka till Didaktus. Jag är inte längre en del av Didaktus. Gymnasietiden är slut. Kommer aldrig få vara en del av underbara SP3 mer. Lite sorgligt. Eller väldigt sorgligt faktiskt.

På onsdag är det välkomstdag på Stockholms Universitet. Lilla jag ska dit. Har inte ens tänkt på det, förrän typ igår. Inte bra detta. Jag som brukar va ett sånt himla nervvrak! Känns nog inte lika illa som det brukar bara för att det är en kortkort kurs, två månader. Om det hade varit ett treårigt program hade jag nog varit mer nervös. Faktiskt, oh yes det tror jag faktiskt, mhm!

ELLER! Så kanske jag börjar bli lite..normal? :D

Naaaah, så bra ska vi inte ha det :D

Nu ska jag försöka kolla på Henrik Dorsins lilla show på femman. So long suckers.

Why does love always feel like a battlefield?

Jag vet inte varför men jag vill gråta.

Gråta sådär riktigt mycket, så mycket så det till slut blir jobbigt. Så mycket att man inte kan vara stilla. Så mycket att man bara vill ut och springa av sig all frustration.

Och jag vet inte varför. Jag har mina aningar.

Men varför?